linnealiljegard.blogg.se

Den här veckan går inte till historien som en av de bästa i mitt liv. Det visade sig att jag inte var registrerad för spel i ligan än och jag fick nöja mig med att sitta på läktaren och se på medan Sofia och mina nya lagkompisar tog en övertygande seger med 3-0 i söndags. Tyvärr skulle inte de tråkiga beskeden ta slut där. Det visade sig även att jag inte var registrerad för spel i Champions League än. Så när min rumskompis Pumi och resten av laget åkte mot Holland och Champions League natten till måndag fick jag ligga kvar i sängen och se fram emot fem dagar i Ryssland med två andra tjejer från Kamerun, som även de fick samma tråkiga besked som jag.

 

Redan när jag vaknade i måndags kände jag att det skulle bli svårt att bita ihop. Det gjorde ju inte saken bättre att jag hade drömt om mina söta kusinbarn och för första gången sedan jag kom hit faktiskt längtade hem lite. Internet gör livet enklare här borta. Genom att gå in på Facebook eller twitter och kika lite gör det att man känner att man inte missar så mycket hemma. Man vet liksom vad folk håller på med, även om man inte får vara med och uppleva det. Att kunna läsa lite svenska nyheter eller att kunna ringa och messa hem helt gratis gör det också mycket lättare. Utan internet och hela laget bortrest är livet här ganska ensamt. Jag bor i en väldigt liten stad där det inte finns mycket att göra och när dessutom hela laget är bortrest så man inte har någon att prata med gör det inte saken roligare. Internet har inte fungerat på fyra dagar nu och det har gjort mig frustrerad. Lägg därtill att vi endast varit fyra personer på träningarna och att de enbart innehållit löpning eller gym.

När jag kom hem efter träningen i måndags tänkte jag att jag skulle försöka slappna av, försöka glömma allt som jag var sur över. Hela dagen hade vart en enda stor motgång. Jag skulle ta mig ett bad. Jag riggade upp hela badrummet. Satte igång spotify och tog med mig en bok ner i badet. Här skulle jag bara ligga och koppla av, det kunde jag vara värd. När jag hade legat där i knappt tre minuter händer något som jag fortfarande inte vet hur det kunde ske. Helt plötsligt sätter det igång och sprutar vatten ÖVERALLT. Badkaret är fint och har massa hål i sig där det ska rinna ut lite vatten. Men det rann inte ut lite vatten. Det fullständigt sprutade vatten åt alla håll och ut över hela badrummet. Det här badkaret hade nog dessutom inte använts på ett tag för det kom någon brun sörja ut genom hålen. I ren panik försökte jag rädda det som räddas kunde. Med vatten som sprutade mig rakt i ögonen slängde jag iväg min bok så långt jag kunde och försökte få tag i en handduk och slänga över min Ipod docka. Nu gällde det bara att försöka få av den här skiten. Jag provade att stänga av vattnet men det hjälpte inte, det fortsatte spruta vatten genom hålen. Efter kanske fem minuter och ett badrum som numera såg ut som en simhall lyckades jag äntligen brotta mig igenom alla vattenstrålar och stänga av. Nu kunde jag inte hålla mig lägre, jag bröt ut i det största skrattanfallet på länge. Vilken skit dag! Men jag tänkte för mig själv att, som tur är kommer det en morgondag och det finns ingen möjlighet att den är värre än den här. Och som den gamla Pampers reklamen skulle sagt ”Det känns tryggt”

Nu sitter jag hemma med ett fungerande internet igen och är redo att följa vår Champions League match via nätet. Vill även passa på att önska Ldb Malmö lycka till inför deras match ikväll och givetvis gratulera Kopparberg/Göteborg till segern igår.

kram Linnéa