linnealiljegard.blogg.se

Jag heter Linnéa Liljegärd, är 29 år och en före detta fotbollsspelare som försöker hitta min nya väg i livet!

Irritation och tid

Kategori: Allmänt

Min första vecka i Norge går mot sitt slut. Jag tycker det är konstig med tid. Folk säger alltid att tiden går fort när man har roligt, det är något jag verkligen kan hålla med om. Denna vecka har gått fruktansvärt fort vilket måste betyda att jag har haft väldigt roligt. Samtidigt känns det som jag har bott här i Norge väldigt länge. Hur kan det gå ihop? Betyder det att jag har haft väldigt roligt men samtidigt väldigt, väldigt tråkigt. Nej, så är det givetvis inte. Jag har haft en väldigt bra vecka, en rolig vecka. Att det känns som att jag bott här länge tror jag hänger ihop med just detta. Jag har gjort väldigt mycket. Givetvis tränat men också umgåtts med folk i laget mycket utanför träningarna. Det känns som jag kommit folk nära fast att jag bara vart här en vecka. Jag kan redan säga att jag känner mina lagkamrater här i Norge bättre än jag någonsin lärde känna mina lagkamrater i Ryssland. En vecka här (två med lägret i La Manga) mot 5 månader i Ryssland. Det säger ganska mycket tycker jag. Jag gillar helt enkelt människorna här och det gör att jag känner mig hemma.

”förr är förr, nu är nu” som ett gammalt japanskt ordspråk säger.

 

Min Isländska lagkamrat "Guddan" på besök för att kolla matchen Sverige-Island igår. Detta var givetvis innan matchen och då hon fortfarande kunde vara nöjd!

Både spelare och ledare i laget har förstått att jag skriver en blogg nu. De både läser den och kommenterar innehållet på träningarna. Vissa har till och med frågat när jag ska skriva om dem här i bloggen. Jag ser min chans litegrann nu. Jag måste utnyttja situationen och tänker låta mig köpas och ta emot mutor. Så till er som vill att jag skriver om er på ett positivt sätt här i bloggen kommer här lite tips. Jag är svag för choklad, cola, pizza och hamburgare. OJ, det kanske inte var så smart att skriva om nu min tränare läser detta, han kommer tro att jag är väldigt ohälsosam. Jag menar givetvis pasta, sportdryck och frukt!

 

Okej, nu till något som jag stör mig på!

Jag stör mig på alla som lever lyckliga liv genom Facebook, Twitter och Instagram. Tolka mig rätt nu. Klart man får lägga upp vad man vill och har man ett sådant lyckligt liv som det verkar, så är det bara att gratulera. Jag tror att det jag stör mig på egentligen är att mitt liv aldrig är sådär underbart och lyckligt som andra tycks ha det. Det är underbara promenader i solen, det är fika med bästaste bästaste vännen och miljoner kort på vad folk äter under dagen. Hemmagjorda saker hit och nyttiga saker dit. Problemet kanske ligger mer hos mig än hos dessa människor egentligen och det är jag inte rädd för att säga och erkänna, men det är något som stör mig! Jag tycker inte att promenader är speciellt underbart, mest jobbigt. En fika med bästaste bästaste vännen är givetvis något jag uppskattar men då har vi oftast så roligt att jag inte hinner ta kort eller twittra om saken. Att lägga upp kort på vad jag äter tror jag inte skulle intressera någon. Jag är inte världens bästa i köket så att lägga upp en bild på makaroner och mamma scans köttbullar, nja. Det känns ju inte helt glammigt och något som skulle imponera mina ”följare”. Dessutom har jag förstått att man gärna ska skryta med hur mycket man tränat och exakt vad man gjort. Hur mycket vikt man kört på gymmet och vilken tid man sprungit milen på. Detta är ju något jag borde vara bra på, för jag tränar ju faktiskt väldigt mycket. Men det känns inte som min grej heller. Är det verkligen så roligt för er att läsa? En dags uppdateringar från min sida skulle alltså kunna se ut såhär

 

Kl. 8.30

”sjukt trött, HATAR morgonen. Nu blir det frukost, värsta målet om dagen”

Kl. 12.00

”Träning nr 1 för dagen slutförd. Lite passningsövningar och spel, helt okej”

 Kl.14.00

”Lunchdags. Korv och potatismos” (och så en bild på några brända korvar och ett klumpigt potatismos).

 Kl. 18.00

”Tränat igen, trött. Dåligt gick det också”

 Kl. 19.00

”Mat igen. Finns inget tråkigare än att laga mat” (återigen en bild på något inte alls glammigt)

 Kl 23.00

”Dags att lägga mig i min obäddade säng. Inte är jag trött heller, kommer säkert ligga vaken halva natten”

 

Ni ser vad jag menar. Jag har inte så mycket att skryta med under dagarna. För att vara helt ärlig, är det inte det som alla socialmedier handlar om nuförtiden. Vem som äter den godaste maten, vem som tränar mest, vem som lever det mest sociala livet. Jag kan erkänna att jag inte gör något av det. Ändå känner jag att jag lever ett fantastiskt bra liv. Jag har väldigt roligt och mår väldigt bra. Återigen, jag hoppas ni tolkar mig rätt. Jag har absolut lagt upp bilder på saker jag ätit, när jag suttit och fikat eller vart väldigt mallig när jag tränat hårt. Absolut, det har hänt. Men det händer inte ofta och min vardag ser inte ut så allt för ofta. Allt är inte perfekt hela tiden i mitt liv, långt ifrån, men för mig är det just det som är så perfekt. Jag är mer än nöjd ändå! Allt detta kanske låter som en väldig dubbelmoral då jag skriver en egen blogg och berättar om hur mina dagar och mitt liv ser ut och det kanske det är också. Det jag har svårt för är det som jag kan tycka, det överdrivna lyckliga livet som folk vill visa upp.

 

Ni ska få ett till exempel på hur mitt liv kan se ut. I morse när jag stod och stekte en omelett tog jag ett kort och tänkte ”Nu ska jag skriva ett skrytsamt inlägg på twitter och lägga ut denna bilden”.

När jag och min omelett ska gå och sätta oss vid bordet snubblar jag och tappar den på golvet. Efter att ha skrapat upp min fina omelett från golvet blir detta resultatet.

Det känns ju genast inte lika roligt att lägga upp en bild på min misslyckade omelett. Jag kan inte heller med att lägga upp den första bilden och låtsas som att min morgon varit helt underbar när jag vet hur slutresultatet blev. Det är det här jag menar. Mitt liv är långt ifrån perfekt men det är också det som gör det så perfekt!

 

Delar med mig av några visdomsord om detta som jag tycker är bra.

”Lycka, det är att vara lycklig. Det är inte att få andra att tro att man är det.” (Jules Renard)

”Ju lyckligare man är, desto mindre lägger man märke till sin lycka.” (Alberto Moravia)

 

Kram Linnéa

Kommentarer


Kommentera inlägget här: