linnealiljegard.blogg.se

Jag heter Linnéa Liljegärd, är 29 år och en före detta fotbollsspelare som försöker hitta min nya väg i livet!

Fotboll, på liv och död

Kategori: Allmänt

Två matcher, två förluster. Det har vart två tunga veckor. Visserligen har vi mött två av de tre bästa lagen i serien så resultatet kanske inte är så mycket att säga någonting om, det är inte de matcherna vi SKA vinna. Men som fotbollsspelare eller elitidrottare i allmänhet vill du vinna varje match, varje tävling, allt du ställer upp i. Jag vill det åtminstone. För mig spelar det ingen roll om vi möter det sämsta eller det bästa laget i serien, jag vill vinna. Därför har jag varit lite nere de senaste veckorna. Jag har grubblat och tänkt på vad jag kan göra bättre för att hjälpa laget. Vad jag behöver träna och tänka extra på. Jag vill hitta lösningar. Hur laget ska utvecklas och bli bättre, det lämnar jag åt tränaren. Det är han som står för taktiken och hur han vill att vi ska spela men jag går till mig själv. Vad kan jag göra bättre? Hur kan jag hjälpa laget? Jag är en grubblare. Efter matcher kan jag inte sova, oavsett om vi vunnit eller förlorat. Jag ligger vaken till 3-4 på natten, spelar matchen om och om igen i mitt huvud. Varje situation som jag är inblandad i går i repris. Vad skulle jag gjort där? Skulle jag gjort annorlunda eller gjorde jag det bra. Skulle jag passat med bredsidan eller vristen? Skulle jag gått i djupet eller visat fötter i den här situationen? Jag ligger där i sängen och tänker, försöker hitta svar och lösningar. Ibland är det lätt, ibland vet man, ibland är det blankt, man har ingen aning. Men sådan är jag. Jag vill utvecklas. Jag vill tänka, analysera och förbättras.  Jag har tjurat i två veckor nu. Att förlora en match är hemskt, man mår så fruktansvärt dåligt. Dagen efter vill man inte gå upp ur sängen, man vill bara ligga kvar och dra täcket över sig, inte visa sig för någon. Dagen efter en förlust känns som en riktigt blöt utekväll. Man är trött och mår dåligt och man vill helst glömma allt som hänt dagen innan. Min familj och mina närmsta vänner kan intyga att jag inte är en trevlig och bra människa när mitt lag förlorar matcher. För mig handlar det om mer än 3 poäng. Jag är inte helt säker men jag tror det var Bill Shankly, Liverpools gamla tränare som sa en gång. ”fotboll handlar inte om liv och död, det är viktigare än så”. Jag har känt så många gånger, att fotbollen är det viktigaste som finns. Jag har ägnat stor del av mitt liv till att räkna poäng. 1 poäng för oavgjort, 3 poäng för seger. Kollat tabeller och räknat målskillnad. Allt har handlat om fotboll, poäng och segrar. Har det gått bra och mitt lag har vunnit har jag varit en bra människa. Har vi förlorat vill ingen prata med mig. Fotbollen har påverkat mitt humör och det har många gånger känts som det har varit viktigare än något annat, precis som Bill Shankly sa. Jag har känt så i någon vecka nu. Jag har inte velat sätta mig bakom tangenterna och skriva något, jag har varit för deppig för det. Jag har inte velat skriva om våra matcher och inte heller ljuga ihop någon historia om att jag mår bättre än någonsin. Fotbollen har varit viktigare än något annat, fram tills idag.

 

Efter träningen idag fick jag reda på att AIK:s herrmålvakt Ivan Turina gått bort. Att han dött i sömnen och lämnar efter sig en gravid fru och två barn. Jag kände inte Ivan, jag har aldrig träffat honom och jag håller inte på AIK men den klumpen jag fick i magen efter beskedet var betydligt större än våra två förluster. Fotbollen är INTE det viktigaste i livet. Fotbollen är en hobby och en rolig sysselsättning som jag är väldigt lyckligt lottad att kunna ha som arbete, men Fotbollen kommer ALDRIG vara på liv och död. Jag har insett det idag och jag hoppas jag har kvar den insikten nästa gång jag förlorar en match, för det kommer jag göra. Jag kommer garanterat ligga sömnlös och fundera på vad jag kan göra bättre och förändra tills nästa match, jag vill fortfarande utvecklas och bli bättre men fotbollen ska aldrig mer få vara det viktigaste i mitt liv.

 

Idag går mina tankar till Ivan Turinas familj, släkt och vänner, AIK som klubb och fotbollen i allmänhet. Det kommer alltid fler matcher, nya möjligheter och andra chanser efter en förlust men ett liv har du bara ett av, en chans. Det är något jag ska tänka på och komma ihåg. Fotbollen är viktig men det handlar inte om liv och död. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: