linnealiljegard.blogg.se

Jag heter Linnéa Liljegärd, är 29 år och en före detta fotbollsspelare som försöker hitta min nya väg i livet!

Ny klubb

Kategori: Allmänt

Väldigt länge sedan jag bloggade nu och jag ber om ursäkt för det men jag har haft fullt upp kan man säga och inte haft tid att sätta mig bakom tangenterna. 

Ja, ny klubb klar!

Som det har stått i olika tidningar och media de senaste veckorna så är det klart med en ny klubb för min del. Det blir Norska Avaldsnes IL. Klubben är nykomlingar i högsta toppserien i Norge men med stora ambitioner och mål.

 

För två veckor sedan satte jag mig på ett flyg från Göteborg mot Norge och Haugesund (beläget på Norges västkust). Målet var att få en inblick i klubben och få besöka staden. Jag fick ett väldigt bra intryck av både laget och allt runt omkring. Kvalitén på den träningen jag såg var väldigt hög och stämningen bland både spelare och ledare verkade vara världsklass. Jag trivdes från första sekund som jag steg in i omklädningsrummet. Jag satt ner och hade samtal med tränaren, om hans fotbollsfilosofi och hans syn på min roll i laget, allt kändes bra.

 

 Här sitter jag i väntan på flyget hem efter första besöket. Trött men glad

Jag har förstått att olika ”experter” har haft åsikter om mitt val och att de tyckte att jag skulle valt spel i damallsvenskan istället. Jag tänkte inte kommentera det egentligen. Alla har vi rätt till våra åsikter och får tycka och tänka precis vad vi vill. Jag är väldigt nöjd med mitt val och känner att jag kommit till en miljö där jag kan utvecklas väldigt mycket, för det är prio ett för mig. Jag tycker inte att jag ska behöva försvara mitt val egentligen men jag kan säga så såhär. Ni som påstår att jag enbart spelar här för pengarna har helt fel. Jag valde Avaldsnes för att kvalitén på träningen jag såg var väldigt hög. Jag gillade tränarens sätt att se på fotboll och sättet han vill spela fotboll på. Jag gillade hans syn att se på lagidrott, hur en grupp måste fungera för att nå resultat. Han är dessutom en väldigt meriterande tränare som jobbat inom det norska fotbollsförbundet i ca 10 år, jag tror att han kan utveckla mig massor. Laget verkar ha en väldigt bra sammanhållning och jag tror verkligen på den satsningen som klubben gör. För mig känns det spännande och inspirerande att få vara med i början av en ny satsning. En början på något stort förhoppningsvis. Sen kommer vi till det här med pengar. Ja, jag kommer vara heltidsproffs i Norge. Men för mig handlar det inte om pengar utan möjligheten till att kunna träna mer. Det handlar om utveckling. Om jag inte jobbar kan jag träna mer, så enkelt är det. Så jag är här för min egen utvecklingsskull, för att jag tror att det är här jag kommer utvecklas allra mest. Att det är här jag har bäst förutsättningar till det. Jag vill bli en bättre fotbollsspelare, jag vill ta ytterligare kliv i min utveckling. Därför är jag i Norge och Avaldsnes. Jag tror att jag kommer utvecklas när jag får chans att spela mot nya lag, mot annan typ av fotboll. Jag är väldigt nöjd över mitt val, men det är som med alla val man gör i livet, man vet aldrig förrän efteråt om det var rätt eller inte. Så fram till dess tänker jag ha min åsikt så får alla andra ha sin.

 

Just nu är jag precis hemkommen från ett träningsläger med laget. Vi har varit i Spanska La Manga under en vecka. När vi samlades på flygplatsen förra tisdagen var det första gången jag träffa några av mina lagkamrater och det var en liten märklig känsla, att åka iväg en vecka med ett gäng främlingar, men shit vad roligt vi har haft. De som kändes som främlingar i början av veckan kände som personer jag känt i flera år när vi lämnade. Alla i laget är hur goa och lättsamma som helst. Det har verkligen varit en toppenvecka. Även om jag inte kunnat vara med på de två träningsmatcherna vi har haft så har det varit bra för mig att få se laget spela och få en inblick i hur vi vill spela fotboll och hur mina lagkamrater tar löpningar och vill ha boll och så vidare. Det finns givetvis massor att berätta från lägret, det har hänt hur mycket som helst. Jag har skrattat så mycket att jag tror jag har fått ett sexpack på magen.

Inte allt för pigg kl 5 på morgonen innan vi åkte till Spanien

 

 

”Ibland blir tillvaron precis som man tänkt sig – det är när man inte tänkt sig något särskilt!”

 

Tyvärr kommer jag inte ihåg vart jag läst detta någonstans men jag tyckte det var bra så jag skrev upp det. För visst är det ofta så? Man planerar mycket och förbereder sig och så blir det aldrig så bra som man trodde det skulle bli. Jag tänker på alla stora högtider man planerar för. På midsommar t.ex. man ska göra det och det, leka den och den leken och allt ska bli så roligt men det blir aldrig så roligt som man planerar för. Jag har bestämt mig för att leva lite mer avslappnat, ta dagen som den kommer. Vara mer spontan och inte ha så stora förväntningar på saker. Det blir som det blir ändå och så länge man går in i saker med ett gott humör och en positiv inställning och din omgivning gör det samma så brukar det bli hur bra som helst. Precis så känner jag efter den här veckan. Jag visste inte vad jag hade för förväntningar och åkte med en väldigt avslappnad inställning. Jag hoppades att det skulle bli roligt givetvis och att foten skulle hålla tillräckligt för att vara med på några av träningarna, mer än så tänkte jag inte. Det blev betydligt bättre än så. Foten höll för att vara med i spel på lägrets sista träning och jag har haft mer än roligt.

 

Mark Twain skrev en gång:

”Tjugo år från nu kommer du att vara mer besviken över de saker du inte gjorde än över de saker du gjorde. Segla iväg från en säker hamn, fånga förliga vindar i dina segel. Utforska. Dröm. Upptäck”

Jag har lämnat en säker hamn i Göteborg, jag har fångat de norska vindarna i mina segel. Jag håller på att utforska, drömma och upptäcka och jag njuter av varenda sekund av det. jag har inte mått såhär bra på länge och jag längtar tills jag kan vara på fotbollsplanen till 100 % också. För även på fotbollsplanen handlar det om att utforska, drömma och upptäcka. Det är inte ofta jag säger det, men jag älskar mitt liv just nu.

 Pokerturnering sista kvällen på lägret

Mitt lag hade ett grymt bra pokerface men tyvärr räckte det inte hela vägen till vinst

Och för att citera "Guddan" th i bild. "Vi vinner när vi snackar riktiga pengar.. inte lätt när pengarna går att äta!"

 

Från och med nu kommer bloggen förflytta sig från Ryssland till Norge, jag hoppas ni hänger med!

 

Förlängning 1

Mitt huvud är faktiskt nära en explosion snart. Det är för mycket språk i mitt huvud. Svenska och engelska vågar jag nog säga att jag pratar flytande. Jag läste spanska i skolan men tyvärr måste jag erkänna att det enbart är vissa fraser som sitter kvar och det är tyvärr fraser som ”Hej, jag heter Linnéa och jag gillar katter” med andra ord, inte så användbart. Ryskan sitter fortfarande där inne någonstans och utan att jag tänker på det kommer det ut vissa ryska ord från min mun. Nu är det givetvis norska som gäller. Även om jag förstår det mesta så är det vissa i laget som pratar på en fruktansvärd dialekt som gör att man måste fokusera till tusen för att förstå vad de säger. Inte nog med det. Vi har fyra isländskor i laget också så jag försöker lära mig lite isländska nu. Jag har delat rum med en av dem på lägret och ”hemma i Norge” bor jag just nu med en annan isländska. För att riktigt imponera på er får ni här tre isländska smakprov på vad jag lärt mig under veckan. Gurkor, tomatur och tonfiskur. Ja, ni förstår ju själva, inte lätt att lära sig det språket! Även om tjejerna från USA, Irland och Australien givetvis pratar engelska så är det olika dialekter och accenter på allt vilket gör mig förvirrad. Japp, det är kaos i min hjärna. Eller som en norska i laget säger, kokos. Så om jag nu över påsk är hemma och pratar värre än Tony Irving så ber jag om ursäkt.

 

Förlängning 2

Vi filmade våra matcher nere i Spanien. Vi gör det för att kunna titta på det efteråt och kunna se vad vi gör bra och vad vi måste göra bättre. Jag gillar det. Man får saker svart på vitt och det är ett tydligt sätt att lära sig på. Vi har ingen kameraman i klubben utan vi spelare som inte kunde vara med på matcherna agerade kameramän(kvinnor). Jag och min svenska kollega Mia Jalkerud försökte komma undan in i det sista men sista matchen var det bara vi kvar som inte hade filmat, det gick inte att komma undan. Varken jag eller Mia hade filmat någon match tidigare och inte gjorde det saken bättre att vi skulle stå högt uppe på ett rangligt torn i en fruktansvärd blåst. Jag har även en fruktansvärd höjdskräck och Mia var inte världens kaxigaste heller där uppe. Vi var nöjda med resultatet tillslut åtminstone men om vår tränare var det eller inte låter jag vara osagt då vi aldrig har fått se några klipp från just den matchen vi filmade. 

 Jag vet att Mia inte gillar det här kortet. Men ja ska inte träffa henne förrän på måndag så jag hoppas hon har glömt av det tills dess!

 

Ovärt 1

Att smörja in sig och ladda för en ledig dag i solen för att sedan när man kommer ut inse att det blåser storm ute och man fryser ihjäl i blåsten så man måste gå in igen och lukta solskyddsfaktor en hel dag. Det är helt klart ovärt!

 

Nu ska jag bli bättre på att hålla igång bloggen så ni slipper läsa såhär långa och tråkiga inlägg. Ha d! Som man säger i Norge

 

Kram Linnéa

Kommentarer

  • Per Svensson säger:

    "Life is what happens to you while you're busy making other plans" (John Lennon)
    Kram å lycka till!

    Svar: så är det absolut Per. därför man inte ska planera så mycket utan leva istället. tack så mycket
    Linnea Liljegärd

    2013-03-29 | 23:37:41

Kommentera inlägget här: