linnealiljegard.blogg.se

Jag vet att vissa inte bryr sig alls om vilket nummer de har på sin matchtröja, jag gör det. Det har alltid varit viktigt för mig. Jag vill att numret ska betyda något för mig. Det låter säkert hur löjligt som helst och för er som inte är fotbollsintresserade, helt obegripligt. Ni är säkert många som sitter och tänker att, ditt spel förändras väl inte beroende på vilken siffra du har på ryggen. Kanske inte. Troligtvis inte. Jag spelar inte med ryggen. Men att ha en siffra där bak som man trivs med, som man känner sig hemma med, som man är stolt över, för mig betyder det mycket. Jag är en tvåsiffrig tjej. Jag behöver två siffror på ryggen men det måste ändå vara lågt. Det behöver börja med en etta, möjligtvis att jag skulle kunna ha något på tjugo också men där går gränsen. Att välja nummer att spela i är svårt och det krävs att man tänker efter noga. Hur många av oss har inte en lyckosiffra. När du ska spela på någon form av lotteri, har du inte en siffra du gillar mer än andra då? En siffra som känns trygg eller som känns som ett vinnarnummer? För mig är det samma sak, fast att det handlar om fotboll. Jag vill ha en siffra som jag känner mig trygg med och som ger mig tur.

Innan jag fortsätter att berätta om mig och mina nummerval ska jag ge er lite fakta angående nummer på matchtröjor. Det var nämligen först i VM 1954 som det blev obligatoriskt med tröjnummer internationellt men det skulle dröja enda till EM i Sverige 1992 innan namnen på tröjorna tillkom. Om man kollar på fotbollen rent historiskt så finns det egentligen tre stycken nummer som står för lite mer stjärnstatus än andra, de numren är 10, 9 och 7. Det har gjorts en studie på vilka nummer de som oftast gör mål bär. Det visade sig att spelare med nummer tio på tröjan var de som flitigast lyckades överlista målvakter. Tätt följt av nummer 9 och 7. Ber om ursäkt för att jag inte kan nämna källan på detta men jag lovar att jag inte har hittat på det själv. Oavsett, såhär förklaras nummer 10 inom fotbollen. Fotbollens största stjärnor bär alltid det här numret. Spelfördelaren, den fria offensiva mittfältsrollen, målskytten, framspelaren, frisparksskytten, straffläggaren, stjärnan, tian. Inom fotbollen pratar man om ofta om positioner som olika nummer. Nummer 10 är en släpande forward tex. Nummer 6 är en defensiv mittfältare. Ni är säkert många som tycker det här är helt ointressant och jag ska lämna alla fakta nu, även om jag tycker det är oerhört intressant och roligt vad olika siffror kan förmedla, enbart genom att vara en siffra.

När jag började spela som ung tjej hemma i Skogsbygdens IF hade jag alltid siffran 11 på ryggen. Det är den första siffran jag kan minnas att jag valt åtminstone. Jag var knappt sex år och VM 94 hade precis avslutats. Storspelare som Thomas Brolin och Romario hade haft nummer 11. Jag såg upp till dem, jag ville var som dem, mina stora idoler Vilka kommer tex inte ihåg Arne Hegerfors referat i VM 94 när Brolin gör straffmål mot Ryssland ”1-1 står det på tröjan, 1-1 står det också i matchen”. Jag gör det. Det var första gången jag fick upp ögonen för tröjnummer. Varje gång jag steg ut på Myggvallen, som vi kallade vår plan hemma i Skogsbygden, så kände jag mig som Brolin. Jag var stolt. När jag några år senare kom upp till damlaget var nummer 11 upptaget och jag tvingades välja ett nytt nummer. Valet var självklart, jag ville ha nummer 17. Min Kusin Emelie som spelade i Allsvenska Holmalund då och som var min stora förebild hade nummer 17 och det kändes helt rätt för mig att bära det numret.

Ytterligare några år senare bytte jag klubb till div 1 laget (senare allsvenska) Falköpings KIK. Det var återigen dags att välja vilket nummer jag ville ha på tröjan. En ny klubb krävde ett nytt nummer tyckte jag. Valet var även denna gången väldigt lätt, nummer 18. Min storebror och min stora stöttepelare här i livet fyller år den 18:e. Samtidigt hade min stora idol Jürgen Klinsmann nummer 18. Det kunde inte bli bättre, jag skulle spela i nummer 18. Återigen kände jag mig stolt varje gång jag klev ut på planen. Även om jag nu var 15 år och borde fantiserat mindre så kände jag mig som Klinsmann varje gång jag steg ut på Odenplans gräsmatta. Något år senare tvingades jag byta nummer i Falköping, det fick bli nummer 88. Året jag själv var född. Sanningen är väl att jag egentligen inte valde det själv utan att klubben gjorde det åt mig. Jag trivs inte bra med så höga nummer men 88 var åtminstone något jag kunde stå för och som stod mig varmt om hjärtat.

 Klinsmann i nummer 18

Jag i nummer 18 i Falköping

Jag i nummer 88 i Falköping

När jag år 2008 kom till Kopparberg/Göteborg FC var det som ni säkert förstår dags att välja nytt nummer igen. Som jag redan nämnt min filosofi är, nytt lag kräver nya nummer. Jag fick några nummer att välja på men valet var hur enkelt som helst, nummer 10. Det hade alltid varit en dröm att få bära det numret. Det är otroligt många storspelare som har burit det numret genom åren. Pelé, Maradona, Zidane och Platini, för att bara nämna några. Sedan kanske man inte kan prata fotboll nuförtiden utan att nämna Messi, även han bär nummer 10. Listan kan givetvis göras oändlig med storspelare som har burit eller bär nummer 10. Men min favorit, Dennis Bergkamp, som bar nummer 10 i Arsenal fick mig att vilja ha den, även om jag visste vilket ansvar det innebär och vad det förpliktade.

 

 

 

Jag i nummer 10 i Kopparberg/Göteborg

Så kommer vi till idag, Rossiyanka. Givetvis har jag fått välja vilken siffra jag ska ha även här. Jag trivdes otroligt bra med nummer 10 i Göteborg och nummer 11 kommer alltid ligga mig otroligt varm om hjärtat. Är det för någon siffra jag skulle kunna tänka mig att gå ifrån min, ny klubb nytt nummerfilosofi, så är det för de två numren. Jag har verkligen tänkt länge på vad jag ska välja men valet blev tillslut självklart, nummer 14. Jag har skrivit om Sara Lindén tidigare i bloggen. Sara har nummer 14. Eftersom hon kämpar med att försöka komma tillbaka från en korsbandsskada så kommer inte nummer 14 att få spela match på ett tag. Därför ska jag försöka hålla numret varmt tills hon är redo att spela igen. Sara är en fantastisk fotbollsspelare och jag är faktiskt lite nervös över att bära nummer 14. Jag hoppas jag kan göra den rättvisa, den förtjänar det. Sara förtjänar det. Så nummer 14 bär jag för att hylla en fantastisk vän till mig och jag vet att jag kommer vara stolt varje gång jag får dra på mig min tröja med nummer 14 på ryggen.

 Sara i nummer 14

Ni får tycka vad ni vill. En del av er tycker säkert jag är löjlig, en del förstår mig. Jag är inte riktigt lika siffergalen som Stefan Holm, men inte långt ifrån. För mig är siffran på ryggen viktig. Den får mig att känna mig trygg på planen och är jag trygg så spelar jag bättre.