Levande frågetecken
Kategori: Allmänt
Publicerad 19 september 2012, 20:17
Idag var första gången jag träffade mitt lag. Vi hade träningsmatch mot ett pojklag (jag trodde dock vi hade träning.) Så min första gång jag träffade både spelare och ledare blev alltså på samling innan match. Kanske inte helt optimalt men det är bara att gilla läget, som Thomas Ledin hade sagt. Lite typiskt svenskt gick jag runt och tog alla i hand och försökte säga mitt namn så tydligt som möjligt. Folk kollade på mig väldigt konstigt, att ta i hand verkar inte vara något man gör här i Ryssland. Inte kan jag ha sagt mitt namn speciellt tydligt heller eftersom nästan alla kallar mig, något i stil med, Helena. Men men. Värre skulle det bli. För några veckor sedan stukade jag min fot och behövde nu hjälp med att tejpa den, det fick bli ett besök inne hos Ivan. Ivan som enbart pratar ryska. Vi hade 10 trevliga minuter jag och Ivan, han pratade nonstop och jag förstod ingenting, bara log lite. När jag gick därifrån lyckades jag få ur mig ett litet ”spatsiba”, det var väldigt uppskattat. Ivan blev så glad över mitt lilla ryska ord att han gav mig en kram innan jag gick därifrån.
I andra halvlek fick jag göra min debut i Rossiyanka, skönt att vara igång! Vet knappt hur det gick, kämpade mest med att försöka förstå vad mina ryska lagkamrater ropade till mig. Pava hit, levi (lr nått) dit. Tror det betyder höger och vänster men även det är oklart. Efter 45 min var det ”levande frågetecknet” helt slut. Att spela på gräs är en omställning, speciellt då jag inte tål gräs så bra. Att dessutom spela på innermittfältet när jag inte vet vad någon heter, inte kan styra någon och inte förstår vad någon säger, det kallar jag UTMANING!! Men jag gillar de.
Nu blir det sängen för mig. Imorgon kl 06.15 ska jag nämligen åka in till Moskva för läkarundersökning och något säger mig att jag även då kommer vara ett levande frågetecken.
Kram Linnéa