linnealiljegard.blogg.se

Jag heter Linnéa Liljegärd, är 29 år och en före detta fotbollsspelare som försöker hitta min nya väg i livet!

Långt ifrån ett lyxliv

Kategori: Allmänt

Publicerad 02 oktober 2012, 20:31

 

Dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag kände redan igår på träningen att jag började få lite ont i ljumsken, eller det var mer av en känning. I morse när jag vaknade var det inte bara en liten känning utan riktig smärta. Det skulle inte bli några träningar för mig idag, inte på fotbollsplanen åtminstone.

Vår tränare gav oss ett helt A4 papper fullt med regler igår. Det var massa punkter men alla började med samma fras, You are not allowed to…. Om man bryter mot någon av dessa punkter är det böter som gäller. Vissa saker är självklara, andra något mer tvivelaktiga men bara gilla läget och anpassa sig. En av punkterna handlar om sen ankomst, både till träningar, matcher och resor. Vi måste vara på arenan 30 min innan träningarna börjar (det är en annan regel vi har) och för varje minut som vi är sena är det 1 euro i böter som gäller. Vi skrattade åt det igår och sa att det kommer aldrig hände oss, vi som varit 1 timma före träningen startar varje dag hitintills. Så självsäkra skulle vi inte ha varit.

I morse stod vi ute och frös i väntan på taxin, 09.15 skulle den hämta upp oss för att ta oss till träningen som började 10.30, vi skulle ha god tid på oss. Redan när den var fem minuter sen ringde vi för att kolla om det hade hänt något. Lugn bara, sa dem till oss, den skulle komma när som helst. Det skulle den visst inte! Fem samtal och 30 minuter senare hade det fortfarande inte kommit någon taxi, vi skulle bli sena till samlingstiden, kanske till och med träningen. 09.50 kom taxin in rullandes på gården och vi slängde oss in. KÖR, KÖR, riktigt skrek vi från baksätet. Vi hinner inte komma långt innan taxichauffören stannar. Där stod den taxin vi åkte med igår, längs vägrenen och planen var att vi skulle bogsera den hela vägen till arenan. Det är inte sant tänkte jag, det var det. Inte nog med att vi var sena och skulle behöva köra som biltjuvar hela vägen för att överhuvudtaget komma i tid till träningen, nu skulle vi bogsera en annan taxi hela vägen. Jag såg hela min månadslön försvinna, så sena skulle vi bli. Så lång tid som det tog att komma till arenan har det aldrig tagit och när vi hade ca 300 m kvar går bogseringslinan av. Vi fattade oss snabbt. Vi öppnade dörren och slängde oss ur taxin och sprang allt vad vi kunde sista biten. Med flåsandes kom vi fram till tränaren som stod med armarna i kors och kollade på sin klocka. 10.37, träningen hade börjat för sju minuter sedan. Vi tog honom i hand (en annan regel vi har) och sprang in för att byta om.

Många har gett mig lite gliringar för att jag åker taxi till träningarna, lyxliv liksom. Det är det verkligen inte. Vår taxi är ingen limousin direkt, det är en gammal skiten buss. Vi har några olika vi åker med och den ena av dem, den blå, den är värst. När vi åker med den så kan man inte prata med någon. Det mullrar något fruktansvärt och enda räddningen är att sätta på musik i lurarna. Tur i oturen var det just denna buss som vi fick bogsera idag, så förhoppningsvis var det sista gången vi åkte med den. Vissa, lite speciella dagar slipper vi bussen och får faktiskt åka riktig taxi. Om man menar riktig som i en bil som det står taxi på men som är så smutsig att man knappt vill sätta sig och luktar så mycket rök att man får hålla andan i de ca 30 min det tar att åka. Så mycket lyxliv är det här borta.

Även om dagen inte började på bästa sätt så har den varit en bra. Eller den fortsatte lite halvdant även första passet på gymmet. Jag upptäckte nämligen att jag hade fått en finne i örat och därför inte kunde lyssna på musik, eftersom det skavde något olidligt. Men som alla motgångar förde det något gott med sig. Andra passet och utan musik i öronen blev jag uppraggad av en ryss, som ville prata mer med mig än faktiskt göra något vettigt på gymmet. Han var trevlig ändå Igor och det är alltid roligare att träna ihop med någon än själv, det går inte komma ifrån.

Förutom skyhöga böter, finne i örat och att jag träffade min blivande man på gymmet (jag skämtar mamma, lugn) så har det inte hänt mycket idag.

Lycka till i Champions League imorgon KGFC

Kram Linnéa

Kommentarer


Kommentera inlägget här: