linnealiljegard.blogg.se

Jag själv befinner mig just nu i Ryssland och imorgon ska jag göra min första träning för min nya klubb Rossiyanka. Det är en dag jag alltid kommer komma ihåg, en dag jag kommer minnas hur det än kommer gå. Det kommer vara första dagen på något nytt, något spännande, något ovisst. Jag ser fram emot dagen samtidigt som jag är lite nervös. Men för en nära vän till mig betyder morgondagen något helt annat. Visst, jag tror det kommer vara en dag som hon alltid kommer komma ihåg, något hon kommer minnas. Men om det är en dag att se fram emot, nja. På sätt och vis kanske. Imorgon är nämligen dagen då en av de bästa människorna jag känner, Sara Lindén, ska operera sitt korsband. Det är första gången för henne och jag vet att hon är lite nervös.

Jag och Sara lärde känna varandra för snart 5 år sedan och har upplevt väldigt mycket tillsammans sedan dess. Under flera år har vi spelat forwards ihop, men det har varit väldigt mycket mer än så. Under nästan alla resor vi gjort med laget har vi delat rum. Varenda tåg eller flygresa har vi suttit bredvid varandra. Vi har också fått vara med om ett stort mästerskap ihop, EM 2009. Även där delade vi rum. Eftersom både jag och Sara har varit pendlare så har det även funnits mycket tid mellan träningar att umgås på. Sara känner mig, jag känner henne. Därför är det extra jobbigt att veta att en dag som för mig känns spännande och som jag ser fram emot, kommer betyda något helt annat för henne.

Sara, det kommer gå hur bra som helst! Imorgon börjar vägen tillbaka och även om jag just nu befinner mig ganska långt bort, så kommer jag stötta dig genom hela din rehab

Kram Linnéa