linnealiljegard.blogg.se

Jag heter Linnéa Liljegärd, är 29 år och en före detta fotbollsspelare som försöker hitta min nya väg i livet!

Dagen då allt blev svart

Kategori: Allmänt

Publicerad 04 oktober 2012, 20:11

Jag ligger hemma sjuk just nu. Jag mår efter omständigheterna bra så ni behöver inte oroa er, men dagen blev långt ifrån vad jag hade tänkt och hoppats. I morse när jag vaknade kände jag att jag mådde lite halvbra men tänkte inte mer på det, trodde bara att jag var trött. Vi åkte iväg till arenan och mötte upp resten av laget för att sedan åka iväg till kyrkan, det skulle bli det sista jag skulle komma ihåg på ett tag. Nästa sak som jag kommer ihåg är att jag vaknar till av att jag känner en stark doft och att fyra män står framför mig och ropar mitt namn. Det tog lång tid innan jag förstod vilka männen var (mina tränare och ledare) och ännu längre tid innan jag förstod vart jag var. Efter en stund började jag vakna till lite grann och förstod att jag var utanför kyrkan men vad som hade hänt de senaste 30 min hade jag ingen aning om och kommer fortfarande inte ihåg.

Jag har fått förklarat för mig nu efteråt att vi stod inne i kyrkan och lyssnade i ca 20 min. I slutet vänder sig prästen om för att be tillsammans med oss och då använder han någon slags rökelse. Det är mitt under bönen som jag tar ett steg åt sidan och bara svimmar av. En ledare stod precis bakom mig och lyckades fånga mig i fallet.

När jag väl förstod vart jag var, när jag började komma ihåg att jag befinner mig i Ryssland så kom rädslan. Vad hade hänt? Hur sjuk var jag egentligen? Jag blev buren till en bil och chockade lagkamrater stod och tittade på medan jag åkte iväg. Med tre ryska män i samma bil som inte kan ett ord engelska, mer än det dem upprepade för mig, ”hospital, hospital” fick jag än mer panik. ”njet, njet” svarade jag hela tiden men bilen bara fortsatte att åka. Mina ögon var fortfarande dimmiga men jag lyckades skicka iväg två sms, ett till Sofia (som var kvar på arenan) och ett till min bror Richard.

Dem körde mig aldrig till något sjukhus, utan till vår doktor på arena. Han tog diverse test men allt visade sig vara normalt. Istället för ett pass på gymmet som jag hade planerat blev jag nerbäddad i en säng på arenan ett tag.

Som sagt, dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig och det är jobbigt att ligga såhär sjuk när du är långt hemifrån. Huvudvärken, illamåendet och tröttheten har suttit i hela dagen och nu har jag även laget till feber på det. Jag behöver nog vila några dagar så jag vet inte när mitt nästa blogginlägg blir. När ni ser några rader från mig igen så kommer jag i alla fall vara frisk och redo att träna igen. Nu blir det till att dra täcket över huvudet igen och försöka sova några timmar till.

Kram Linnéa

Kommentarer


Kommentera inlägget här: