linnealiljegard.blogg.se

Jag heter Linnéa Liljegärd, är 29 år och en före detta fotbollsspelare som försöker hitta min nya väg i livet!

Att komma till insikt

Kategori: Allmänt

Publicerad 27 september 2012, 15:21

Idag var vi återigen på gymmet och det värkte överallt i min lilla kropp. Tredje dagen i rad på gymmet, undrar när det hände mig senast. Gymmet här är helt okej men det finns egentligen bara maskiner, något som jag inte är allt för förtjust i. Jag har tagit med mig styrkeprogrammet som Jane Törnqvist tagit fram och jag gillar det bättre. När jag står och kör frivändningar så kommer en av tjejerna från Kamerun fram till mig och skrattar och säger ”Lena (hon tror jag heter så) what are you doing? We have no coach today, relax” hon gick därifrån och satte sig ner och vilade lite till, som hon gjort de senaste 20 minuterna. Jag blev stående ett tag och kollade bort mot henne. Desto mer jag kollade desto argare blev jag. Hur kan en person som inte gör någonting se så muskulös ut? Det ser ut som hon aldrig gjort annat än att vara på gymmet men jag har aldrig sett henne göra någonting och det är ändå tredje dagen i rad som vi är här. Det var också då som jag insåg att vissa människor får jobba hårdare än andra. För vissa räcker det att kolla på vikterna för att få muskler och för vissa gäller det att jobba stenhårt för att ens kunna få en liten ärta på armen. Så tack mamma för fina gener!

Jag har alltid gjort det som jag ska. Har min tränare sagt att vi ska göra 20 situps så har jag gjort det, varken mer eller mindre. Har han sagt att vi ska springa 40 minuter så har jag gjort det, varken mer eller mindre. Jag har gjort det jag ska helt enkelt. Jag har aldrig fuskat med något men jag har heller aldrig varit någon som jobbat en massa extra. Idag förändrades min syn på idrott, eller rättare sagt min syn på min egen idrott. Jag stod i gymmet och kom att tänka på en sak jag hörde för några år sedan ”Om du alltid gör samma sak som du alltid har gjort, kommer du alltid få samma resultat” jag vet att jag tyckte det var bra när jag hörde det men jag förstod nog inte helt vad som menades. Eller jag förstod men jag var inte redo att göra något åt det, förrän idag. Jag behöver lägga på mig fler kilon, muskler alltså, det har jag fått höra i flera år. Att göra det är inte lätt och tar tid men idag var första gången som jag insåg att det krävs att jag gör något extra, att jag tränar hårdare än andra. Om andra gör 20 situps ska jag göra 30st. Jag bestämde mig även för att börja utmana mig mer, jag skulle ha lite tyngre vikter än jag brukar och jag skulle göra några extra repetioner på varje övning. Idag var dagen då den här lilla sparriskroppen ska börja förändras.

Jag tittade bort mot mina lagkompisar som numera stod och dansade istället för att gymma och det fick mig än mer motiverad, jag körde på som aldrig förr. Efter en stund kom en av tjejerna fram till mig igen ”you finish?” ”No, I just started” svarade jag. De kollade på mig som om jag var helt dum i huvudet. Det var ingen tränare där och i deras tycke fanns det ingen anledning att göra något då. För mig hade det förändrats. Det var just de dagarna det var som allra viktigast. De dagarna när ingen kan se mig, de är de dagarna jag ska jobba som hårdast.

Tog mig även en välbehövlig vila på arenan efter maten

Kram Linnéa

Kommentarer


Kommentera inlägget här: