Tid för reflektion
Kategori: Allmänt
Medan regnet piskar mot mitt fönster sitter jag inne i sängen och lyssnar på tvättmaskinen som är i fullgång. Jag har knappt en dag hemma i lägenheten innan det är dags att bege sig till ett hotell i Moskva och andra matchen i Champions League. Packa upp, tvätta och packa ner igen står alltså på schemat. Fast mest av allt försöker jag ta mig tid till att reflektera över min tid här i Ryssland. Jag har varit här i 8 veckor nu och givetvis har det hänt hur mycket som helst, både bra och dåliga saker. Saker jag för alltid vill och kommer minnas men också saker jag gärna förtränger. Då jag har knappt 3 veckor kvar känns det som ett bra läge att börja fundera på vad jag egentligen har varit med om, vad jag har tyckt om med att vara här och vad som kunde varit bättre. Det kanske finns saker som jag kan påverka för att det ska bli ännu bättre men då måste jag ju först bli medveten om vad jag tycker och tänker. Jag tror att det är lätt att man bara kör på här i livet, att dagar och kanske år bara passerar utan att man tänker på det eller märker det. Jag vet inte om det är Mads Mikkelsens reklam för Fritidsresor som gjort mig inspirerad men jag skulle vilja få fler av ”dagarna vi minns” istället för ”dagarna vi inte kommer ihåg”. Jag tror att det är viktigt. Därför ska jag försöka ge mig på en liten summering och lite plus och minuslistor om min tid här. Jag gör det dels för att förstå vad jag egentligen upplevt men också för att göra mig mer uppmärksam på vad som händer och på så sätt kunna ta tillvara på de knappa 3 veckorna som återstår på ett bättre sätt.
Vi börjar med det dåliga.
- Sjukhusveckan. Solklar etta på listan av dåliga saker. Jag har skrivit om det tidigare i bloggen och behöver inte gå in på det mer. Samtidigt är jag en människa som tror på att allt händer av en anledning, att det kommer något gott ur allting. När jag ser tillbaka på den veckan nu i efterhand kan jag riktigt se hur jag växte som människa där inne. Om jag var 169 cm lång när jag kom dit så var jag säkert minst 175 när jag kom ut. Jag växte som människa oerhört på bara en vecka. För er som inte riktigt förstod så är jag fortfarande 169, maten där inne fick mig inte att växa direkt men jag blev starke som människa och lärde mig oerhört mycket om mig själv. Bjuder på ett visdomsord som jag läste precis när jag kom hem därifrån.
"You never know how strong you are - until strong is the only choice you have"
- Speltiden. När jag kom hit var inte alla papper klara och jag fick inte börja spela matcher innan mitt arbetsvisum var klart. När det väl blev klart var jag sjuk i 2 veckor och kunde inte spela på grund av den anledningen. När jag äntligen var på planen igen var min tränare rädd att jag inte var fulltränad efter att ha tappat 4 kg på sjukhuset och tar det nu lugnt med min speltid. Jag hoppas att han snart ser att jag är 100 % återställd och redo för spel igen.
- Rökningen. Jag ska inte säga att alla i Ryssland röker för så är det givetvis inte men det känns så. Jag tycker att vi ska vara extremt glad över att vi infört förbud för rökning på våra restauranger och klubbar i Sverige. Jag klarar mig då jag oftast befinner mig i min lägenhet, omklädningsrummet eller fotbollsplanen och där är det helt rökfritt så går ingen nöd på mig egentligen. Bara chockerande att se att så många röker här.
En av få förbudsskyltar här i Ryssland
Kan inte komma på fler saker som varit riktigt dåliga för att platsa på en minuslista men ska avsluta bloggen lite senare med saker jag lärt mig om Ryssland eller bara saker jag reagerat på. Vissa är bra, andra mindre bra. Nu går vi till de som varit riktigt bra.
+ Utmaningen. Detta var precis vad jag behövde i mitt liv just nu. Både som fotbollsspelare och som människa. Jag är glad över att vara här och jag känner att jag utvecklas som båda min ”jag” varje dag. Med det menar jag både fotbollsspelaren Linnéa och den vanliga personen Linnéa, det är två olika personer nämligen. Fast i en och samma kropp givetvis.
+ Människorna. Det finns otroligt många härliga människor här. Både spelare, ledare och folk runt omkring laget. Att även ha fått lära känna Sofia bättre har varit riktigt roligt. Hon är en toppenbra tjej och vi har roligt tillsammans. Jag skrattar mycket tillsammans med de i laget och det ser jag som något oerhört positivt. Vi har många olika nationaliteter i laget och många kommer från olika kulturer, det är ruskigt intressant. Att få sitta och prata med folk om deras hemland och hur saker och ting fungerar där är både lärorikt och lockar fram många skratt.
+ Träningarna. Vi tränar väldigt mycket här, flera gånger mer i veckan än jag gjorde hemma i Sverige. I början var det jobbigt för kroppen men nu börjar jag komma in i det. Det är fantastiskt hur mycket kroppen orkar egentligen. Träningarna här är också väldigt annorlunda jämfört med vad jag är van vid sedan min tid i Göteborg och även om jag älskade träningarna där så känns det både roligt och inspirerande med nya övningar och ett nytt sätt att tänka fotboll.
+ Arenan. Vår arena håller absolut världsklass. Jag har varit inne i bland annat Arsenals arena (herrar) och givetvis går det inte att jämföra men jag tror inte att det är många damfotbollsklubbar i världen som har det mycket bättre än vad vi har det. Två olika planer, en med vanligt gräs och en med konstgräs. Planerna sköts otroligt bra dessutom. Omklädningsrummet är rymligt och fräscht. I samma byggnad hittar man bland annat både hotell, flera olika konferensrum, kontor för alla möjliga olika områden, vilorum och matsal mm. I byggnaden bredvid hittar man bland annat gymmet, badhus och alla möjliga olika inomhushallar för både brottning, boxning, fotboll, handboll och vad det än kan vara. Toppklass helt enkelt.
Här kör vi återhämtning med bad, bastu och kallbad minst en gång i veckan
Ska nu försöka ge mig på en liten lista på saker jag lärt mig eller noterat som lite annorlunda. Det finns givetvis även bra saker med på listan.
1.Trafiken. Trafiken här i Ryssland är galen om man jämför med hemma i Sverige. Jag vet knappt om de har några regler här. I Sverige ligger man ju nästan bara i vänsterfil om man ska köra om och om man kör där och det kommer upp en bil bakom så blinkar man snällt in i högerfilen och släpper förbi den stressande bilen bakom. Det existerar inte här. Här zick-zackar man sig emellan och kommer man inte förbi kör man förbi längst vägrenen. Rondeller ska vi inte ens prata om, där finns det inga som helst regler. De du Hedvig? (internet skämt).
Det känns även som att alla i Ryssland kör bil. Det är inga snygga vrålåk direkt utan de flesta bilarna är gamla skrothögar som knappt startar. Jag har också lagt märke till att bensinen här är extremt billig, ca 6 kr/litern (om jag nu lyckats med min huvudräkning). Det är säkert en bidragande orsak till att det alltid är så mycket trafik. De flesta har råd att köra bil och behöver inte tillämpa samåkningen som vi oftast tvingas till i Sverige. Sen har ju Moskva ca 15 miljoner invånare så att det är trafik där är kanske inte helt konstigt.
Jag har också lärt mig att bilister inte bryr sig det minsta om de människor som går. Här kör man bara på och om man skvätter ner alla människor som går runtomkring bryr man sig inte alls om (pratar nu av egen erfarenhet). Att sakta ner för en vattenpöl eller att ta det lite lugnt när man kör förbi en gångare finns inte i deras värld.
Trafiken i Moskva. Såhär farligt är det inte där jag bor som tur är.
2.Ryska. Det är ett svårt språk att lära sig. Jag lär mig mer och mer för varje dag som går och tycker att jag klarar mig helt okej åtminstone. Man tycker säkert alltid såhär när det är ett språk man inte kan men de pratar oerhört snabbt här. Det som slagit mig och som jag förvånas över varje gång är när de börjar prata ryska med än. Man förklarar att man inte förstår ryska men likt förbannat så fortsätter de att prata ryska. Jag har svårt att se att det skulle hända i Sverige. Skulle jag börja prata med någon på svenska och den uttrycker att den inte förstår språket då skulle jag ju inte fortsätta prata svenska direkt.
Att så få människor i landet kan engelska är även något som förvånat mig, speciellt i en storstad som Moskva. Jag har inga siffror på hur många i landet som kan engelska men den siffran kan verkligen inte vara hög. Märkligt tycker jag.
3. Strumpor. Det låter säkert hur konstigt som helst men våra träningsstrumpor är underbara. Det är en sak som jag inte varit bortskämd med i de klubbar jag spelat i tidigare och jag riktigt njuter varje gång jag får ta på mig dessa sköna strumpor. Töntigt, mycket möjligt men guldvärt när man tränar ca 10 pass i veckan. Fötterna är det viktigaste jag har och dem är värda bra strumpor.
4.Te. Ryssland älskar te. Vart man än är så finns det te. Vi har det till och med i omklädningsrummet. Innan matcher, i paus och efter dricks det te. De spelarna som sitter på bänken sitter även dem och dricker te mitt under match. Jag har aldrig gillat varken te eller kaffe men några koppar te har redan slunkit ner, börjat nog bli vuxen snart!
5.Mataffärer. Det är annorlunda när man ska handla mat här i Ryssland. Det finns inte stora ICA Maxi överallt utan små butiker är det vanligaste. Man går in och där sitter det en person bakom disken. Du får säga vad du vill ha och så hämtar dem det åt dig. Det finns även andra små butiker där du får hämta dina varor själv och det är de butikerna jag brukar försöka besöka, eftersom min ryska inte är helt strålande är det lättare på det sättet. Det finns även större mataffärer givetvis men jag tror att vi är väldigt bortskämda i Sverige med stora matkedjor överallt.
Finns väl egentligen väldigt mycket mer att skriva om men jag nöjer mig här. Desto mer jag tänker efter desto mer förstår jag att jag faktiskt har trivts väldigt bra här. Givetvis har jag längtat hem i perioder och gör det fortfarande men jag mår bra. Jag gillar utmaningen och tycker det är roligt att lära mig mer och mer om Ryssland för varje dag som går. Jag har aldrig trott att jag ska få en sådan här möjlighet och om jag nu hade fått det så trodde jag aldrig att jag skulle göra det. Nu är jag här och jag ångrar mig inte en sekund att jag hoppade på det här tåget (Nä, jag flög hit. Bara ett uttryck). Jag hoppas att jag kommer kunna utforska mer av Ryssland och framförallt Moskva lite senare. Avslutar dagen med en bild som min fina vän Petronella Thorild skickade till mig en dag när jag hade det lite tyngre. Som Carola sjöng "sanna vänner kan man alltid lita på"
Kram Linnéa