linnealiljegard.blogg.se

Jag heter Linnéa Liljegärd, är 29 år och en före detta fotbollsspelare som försöker hitta min nya väg i livet!

Inställda flyg

Kategori: Allmänt

 

Vi vann vår näst sista seriematch innan uppehållet igår med 5-0. Kändes tryggt redan från början egentligen och det kunde blivit fler mål. Vi har svårt att göra mål på våra chanser just nu men 3 spelmål och 2 straff gjorde att siffrorna blev ganska stora till sist. Nu väntar Ryazan i sista matchen och vinner vi den så kan vi gå till uppehåll som serieledare, det hade suttit mycket fint. Både vidare till kvartsfinal i Champions League och serieledare men som sagt vi har en match kvar och det är mot laget som ligger före oss, så det kommer bli tufft.

 

Här ser ni min fotbollssko till vänter i storlek 38 och min lagkompis fot bredvid. Kan ju inte vara svårt att träffa bollen med den där inte! 

 

Vi spelade som sagt igår (läs tisdag). Vi flög tidigt i måndags morse. 04.15 stod min klocka på och ca 8 timmar senare var vi framme. Jag är en riktig nattuggla men det betyder också att jag är en riktigt dålig människa på morgonen. Jag orkar liksom inte ens försöka vara trevlig. Bussresan till flygplatsen blev därför en väldigt tyst historia för mig.  Med lite musik i öronen lyckades jag somna till en timma åtminstone. När vi väl kom fram till Krasnodar, där vi skulle spela, genomförde vi ett lättare träningspass sedan blev det mat och till att hoppa i säng tidigt. Nattuggla som jag är kunde jag dock inte somna. Jag kan erkänna att jag hade varit lite rädd för att flyga inrikes i Ryssland. Jag är egentligen inte speciellt flygrädd men jag har respekt för det och man har hört så mycket om olika flygningar i Ryssland, men inget av det stämde. Det var som vilket annat flyg som helst och var inga problem överhuvudtaget. Skönt.

 

Det blev äntligen tisdag och matchdag, det är de bästa dagarna! Jag kände mig förvånansvärt pigg efter så lite sömn de senaste dagarna och kände att detta skulle bli en toppen dag, det blev det också till en början. Vi gick iväg på en promenad längst något vatten (säkert någon känd flod som jag inte har en aning om) och gick igenom en väldigt fin park. Underbar dag så långt. Vädret var fint också, kallt men fint. En härlig höstdag helt enkelt. Matchen flöt ju även den på väldigt fint och det såg ut att bli en helt klockren dag men jag ropade hej för tidigt, dagen skulle ändras helt. Vi åkte tillbaka till hotellet en snabbis, klubbens president ville prata lite med oss. Jag satt givetvis och lyssnade men förstod inte ett ord under 30 min. Jag satt istället och roade mig med att sätta ihop egna svenska meningar till det han sa och det blev roligare och roligare ju mer han började gestikulera. Efter det bar det av till flygplatsen.

 

Bussen vi åkte i var fruktansvärt liten, vi satt som packade sillar och det blev bara varmare och varmare. Som om inte det räckte satte busschauffören på en dvd. Det var en konsert från Moskva med gamla 80-talshits på högsta volym. Eftersom det alltid är hemsk trafik i det här landet blev vi ganska sena till flygplatsen. Vi sprang in med all vår packning men det hade vi inte behövt. Flyget var försenat 4 timmar och istället för kl 20.00 skulle vi nu åka vid midnatt. Jaha, 4 timmar på världens minsta flygplats, underbart. Där satt vi, hungriga, utan nät och inget att göra. Jag försökte roa mig med att spela spel på mobilen och lösa lite korsord men tiden gick fruktansvärt långsamt. När klockan började närma sig 12 kom det upp nya bud, kl 01.00 skulle vi få åka. Det var bara att gilla läget, en timma till skulle vi få vänta och det gjorde vi också. När klockan väl slog 1 fick vi beskedet, flyget var inställt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, vi hade suttit och väntat i 5 timmar helt i onödan. Det tog ytterligare en halvtimma innan en buss kom och hämtade oss och körde oss till ett hotell inte allt för långt bort. Vi skulle få ta ett flyg 11.45 dagen därpå istället.

 

Klockan var nu över 2 och efter ett kortare samtal till mamma så somnade jag som en stock. Det spelade ingen roll att mina två kamerunska vänner spelade hög musik och dansade som tokar inne på rummet, jag var för trött och somnade ändå. 5 timmars sömn blev det innan det var dags att gå upp igen och börja resan hemåt. Hemvägen flöt på bra även om det tog sin tid, 10 timmar närmare bestämt.

 

Just nu har jag ont i både ryggen och rumpan. Det är märkligt hur man aldrig kan hitta en skön position när man reser. Efter x antal timmar på buss, flygplats, flyg, buss igen och en avslutande taxiresa så är det skönt att vara hemma. Synd att det var vår enda lediga dag bara, imorgon väntas det två nya träningar. Det är bara att försöka ladda om.

 

Jag kan erkänna att jag har klagat ganska mycket under resans gång. Jag är inte van vid sådana resor för enbart en bortamatch men när jag såg mina ryska lagkamrater som inte verkade tycka det var något konstigt alls så försökte jag med, att som dem, gilla läget! Tur vi hade en skön vinst med oss hem i bagaget åtminstone, annars hade resan blivit ännu värre.

 

Jag var dålig på att ta kort på resan tyvärr men bjuder på två åtmistone

överst ser ni Sam (vår ena massör), Augustine och Pumi som har smugit in till vår sjukgymnast eftersom det ryktades om att det fanns godsaker där. På andra bilden ser ni hur det såg ut när vi ätit och druckit klart. kan säga att vi länsade allt som fanns. 

Kram på er

Kommentarer


Kommentera inlägget här: