linnealiljegard.blogg.se

Jag är egentligen inget stort fan av högtider, jag tycker de är överskattade. Bortsett från julen som jag älskar. Julen är väldigt mysig och då får jag tid att tillbringa väldigt mycket tid med min familj och äta väldigt god mat (mest godis). Eftersom man är ledig från fotbollen under jul så är det en av de få stunderna på året som jag verkligen kan slappna av och bara vara. Så julen gillar jag. Men alla andra högtider, nja. Jag tycker de flesta är överskattade. Alla hjärtansdag t.ex. Extremt överskattad enligt min mening. Alla köper så mycket saker, menlösa saker som ingen behöver. Vi tycker om varandra så mycket den här dagen. Dagen efter då? Nej, då är allt som vanligt igen. Varför inte bara uppskatta varandra året om. Varför inte överraska med lite presenter då och då, utan att det behöver vara alla hjärtans dag. Det hade väl betytt mer? Nej, alla hjärtans dag gillar jag inte. Midsommar. Också överskattat. Folk planerar och planerar för att få till den perfekta festen. En fest som aldrig blir så lyckad som man hoppats. Alla ska vara ute och ha roligt, men vad händer. Jo, det regnar varje år och alla festplaner blir förstörda. Nej, midsommar är överskattat. Farsdag. Det är en dag jag helt och hållet hatar. Det kanske inte är så konstigt eftersom min pappa gick bort när jag var liten och något man tvingas påminnas om varje år just på farsdag, när alla andra firar sina pappor.

Så kommer vi till morsdag. Jag förstår att vissa människor hatar den, av precis samma anledningar som jag inte tycker om farsdag och det har jag all respekt för och förstår. Jag tycker egentligen att även morsdag är överskattad, av precis samma anledningar som jag inte tycker om alla hjärtans dag. Jag anser att man kan visa sin uppskattning året om istället för enbart en gång om året när det råkar stå i almanackan att det är morsdag. Jag älskar min mamma. Hon har varit både som en mamma och en pappa för mig under hela min uppväxt. Hon har kört mig överallt, till tusentals matcher och ännu fler träningar. Hon har alltid funnits där för mig, gjort allt och ännu mer. Om det är någon människa som jag beundrar så är det min mamma. Jag förstår inte vart hon får sin styrka ifrån och det är många gånger jag önskar jag var mer som henne. Min mamma är även den roligaste människan jag känner. Hon vet inte om det själv och försöker inte att vara rolig, hon bara är det. Hennes kommentarer är alltid klockrena och kommer ut med en tajming som ingen annan har.

Trots allt detta glömmer jag ofta av när det är morsdag. Stackars mamma. I år får jag väl erkänna att jag hade lite tur. För ett tag sedan bokade jag nämligen en biljett från Göteborg hit till Avaldsnes åt mamma och min morbrors fru Marianne. Att de skulle vara här under morsdag var inget jag visste när jag bokade men det betyder mycket för mig att åtminstone få ge min mamma, min stöttepelare i livet, en kram på morsdag.

Nu i fredags var det äntligen dags för dem att komma. Jag stod som ett litet barn och vinkade genom fönstret när de klev ut från flyget. Jag var så glad över att se dem. Jag tror faktiskt de var ganska glada över att se mig också efter 10 veckor, för de var två stora leenden jag mötte på flygplatsen. Det blev två intensiva dagar i Avaldsnes och Haugesund innan de tyvärr var tvungna att ta flyget hem igen. Sightseeing, shopping, lunch, middagar, cl-match och väldigt mycket skratt stod på schemat. Att de dessutom fick se vår match i lördags där jag lyckades göra mitt första mål på hemmaplan för klubben var givetvis extra kul. Det var två dagar som betydde mer för mig än jag någonsin kunde föreställa mig. Även om det kändes jobbigt när de åkte hem så gav de mig så mycket energi att jag lätt skulle klara mig 10 veckor till här nu.

 Jag och bästa mamma på flygplatsen

Jag och Marianne på flygplatsen

Tack för att ni kom, jag saknar er redan!

Vi ses om några veckor och grattis igen på morsdag mamma, jag älskar dig

Måste kanske erkänna att jag utnyttjade mamma det första jag gjorde när hon kom hit. Jag har ju skrivit ganska många gånger i bloggen att jag är väldigt skrockfull och när jag spelade hemma i Sverige var jag alltid tvungen att äta mammas spagetti och köttfärssås innan varje match. Jag har försökt göra min egen här i Norge men den blir aldrig lika bra och bringar aldrig samma tur som mammas gör. Så givetvis satte jag henne på att laga detta till mig när hon väl var här. Jag ångrar bara att hon inte gjorde mer så jag kunde frysa ner.

 Bästa matchmaten

Kram Linnéa

Nu har jag gjort det igen, väntat allt för länge med att blogga. Jag som lovade er att det inte skulle hända igen. Har inga undanflykter för detta beteende för det har hänt massor som är värt att skriva om. Vi har spelat många matcher, 17:e maj har varit och massa andra roliga saker. Ni får därför ta del av bilder från de senaste veckorna och lite små historier omkring dessa.

Match borta mot Kolbotn. Frågan brukar ofta vara, konstgräs eller vanligt gräs? Eller om man går tillbaka minst 10 år, grus? Jag kan ärligt säga att detta var den värsta planen jag någonsin spelat på, sten. Visste inte att det alternativet fanns

istället för att sanda planen hade de lagt på sten

och när vi väl hittade en grön liten plätt så var det tyvärr utanför planen

 

 

17:e maj var en regning historia. Så istället för att åka och kolla på någon parad bestämde sig jag och två av mina Isländska lagkamrater oss för att ta en promenad till en viking ö inte långt härifrån. Så här är mitt 17:e maj firande i bilder

 

 

 

Senare på kvällen bestämde sig jag och några andra oss för att åka in till Haugesund för att ta en fika och fira 17:e maj. Vi klädde väl upp oss litegrann, lite hänsyn kunde vi ju gott visa. Det var ju ändå en stor högtid här i Norge. När vi kommer ner till kajen möttes vi av hög musik. Vartenda fik/uteställe hade förvandlats till party och vår klädsel visade sig vara helt fel. Här skulle det vara norsk folkdräkt. Alla killar hade kostym på sig och alla tjejer bar folkdräkt. Vi var helt fel ute, alla glodde på oss. Det lyste nog svenskar om oss. Efter att ha stått där ett tag och känt oss både uttittade och helt malplacerade bestämde vi oss för att gå därifrån, till ett hotell en bit bort och ta en fika i lugn och ro. Det kanske bara är jag men jag har väldigt svårt att se detta hända i Sverige. Tänk er 6:e juni, vår nationaldag. Ni är ett gäng kompisar som ska gå ut och festa, ut och dansa. Inte hade ni tagit på er en svensk folkdräkt? Och om ni hade gjort det, visst hade det varit ni som blivit uttittade och inte de personerna som faktiskt hade på sig ”vanliga” kläder. Nej, detta var en helt ny upplevelse för mig men jag måste säga att jag gillar det. Inte att bli uttittad kanske men sättet Norge firar sin nationaldag på. Det är verkligen en folkfest och de är stolta över sitt land. Det är inte många år sedan vår svenska nationaldag inte ens var en röd dag. I firande av nationaldag utklassar Norge oss ganska rejält faktiskt. 

 

 

Vad gör man om man blir rastlös i Avaldsnes? Jag och min norska lagkamrat Sessy blev detta förra veckan och detta är resultatet  

Försök till att bota min höjdskräck. Livsfarlig klättring kan jag meddela, kramphöll mig fast 

 

Någon dag kanske man måste erkänna för sig själv att man blivit för stor, den dagen har jag inte kommit till ännu

Kul hade vi åtminstone

 

Just det jag, jag tillbringade även några timmar på sjukhus förra veckan. Röntgen av arm efter en träning. Det visade sig att inget var brutet så det var ett glädjebesked med tanke på att vi hade match dagen efter

 

 

Ja, detta var lite av vad som hänt de senaste veckorna. Och nu lovar jag på riktigt, NU ska jag bli bättre på att blogga!!

 

Kram Linnéa

Hur många gånger har man inte ringt någon och behövt lyssna på den låten. 3 is a magic number, yes it’s, it’s a magic number. Jag har nästan skrikit till den jag försökt nå att den ska svara så jag slipper lyssna på skiten. Jag har själv 3 som mobilabonnemang men som hänsyn till min omgivning slipper de lyssna på den låten när de ringer mig. Jag tycker det är en jobbig låt helt enkelt. Tanken med låten är nog att man ska bli glad men jag blir enbart irriterad. SVARA!!

Så i lördags när vi var på väg till vår bortamatch mot Vålerenga så slog det mig. Det är exakt 3 månader sedan jag opererade mig. 3 månader. När jag sa det till mig själv för tredje gången, 3 månader sedan, så slog det mig. 3 is a magic number. Låten som jag alltid har irriterat mig på kändes numera som en glad sång. Jag nynnade lite tyst för mig själv, ville ju inte att mina lagkamrater skulle tycka jag var helt dum i huvudet (det tycker de nog redan i för sig). ”3 is a magic number, yes it’s.”

 För 3 månader sedan låg jag lite halvt drogad på uppvak och såg ut såhär

Ni som följt min blogg under en längre tid vet att jag är lite av en siffernörd. Jag gillar hur saker och ting kan kopplas till siffror och i lördags föll allt återigen på plats. Det var exakt 3 månader sedan jag opererade mig, det var vår tredje match för säsongen och vi hade för första gången på hela året tre svenskar med i matchtruppen. Jag kunde inte sluta tänka på det. 3 is a magic number. Det var 3 saker som hade med siffran 3 att göra. Siffran 3 som enligt gammal tro även ska bringa tur. Alla goda ting är tre, heter det ju. Efter att ha pusslat ihop detta lilla sifferpussel blev jag lugn och självsäker, idag skulle det bli 3 poäng. Vi skulle vinna och ta våra första 3 poäng för säsongen!  3 is a magic number!

När vi gick mot arenan kände jag ett konstigt lugn men förstod inte riktigt varför, kunde det vara för att jag hade löst 3 ekvationen, kanske. Jag kände mig hemma på något sätt. Hur kunde jag göra det? Jag befann mig i Norge och dessutom i Oslo, vilket verkligen inte är hemma för mig. När vi kommer närmare arenan får jag svaret, vi ska spela på Vallhall. Vålerengas arena heter så, Valhall. Detta var för bra för att vara sant. Först hade jag löst ett 3 pussel som skulle bringa tur och nu skulle vi spela på en arena som hette Vallhall. Inte konstigt jag kände mig som hemma. I 5 år spelade jag i Göteborg och på Valhalla. Valhalla var som mitt andra hem under alla dessa år. Det var en plats jag kände mig trygg på, som en slags fristad. Ni får tycka att jag är knäpp men jag kände att det var allt för många saker som pekade min väg denna dag, jag var säker på att vi skulle vinna.

Jag var tvungen att lyssna på 3 låten när vi kom fram till arenan. Hur gick texten egentligen. Jag fastnade för en textrad i låten som gick ”The heart, the brain, the body, Will give you three”. Jag vet att låten inte handlar om fotboll men det är det härlig med musik, man får tolka den som man vill. ”Hjärtat, hjärnan och kroppen kommer ge dig tre.” Detta var jag helt övertygad om. Skulle jag spela med hjärtat, hjärnan och kroppen så skulle det ge mig tre poäng idag. Givetvis spelar jag inte själv utan alla skulle behöva göra det och om vi gjorde det skulle vi som lag få tre poäng. Det var något jag tog med mig ut på matchen. Hjärta, hjärna och kroppen. Det skulle vara mina verktyg och så länge jag gav 100 % i de tre sakerna så kunde jag inte göra mer. Jag skulle spela med mitt Avaldsnes hjärta till 100%, jag skulle spela smart och vara klok till 100% och jag skulle ta ut mig, använda min kropp till 100%. Det skulle inte finnas något mer att hämta efter matchen. 3 saker att tänka på, 3 it’s a magic number.

Det finns ett visdomsord som går såhär:

”Ta ut glädje i förskott. Det enda som kan hända är att du varit glad i onödan.”

Jag gillar det. Jag tycker vi människor oroar oss för mycket i onödan och inte tillåter oss att vara glada, speciellt inte innan vi ska göra något som krävs fokusering. Jag kan vara sådan innan match. Att jag är så inne i mig själv och min fokusering att jag inte hinner vara glad. Med alla tecken jag hade fått under dagen på att detta skulle bli en bra dag så tänkte jag på detta. ”Ta ut glädje i förskott. Det enda som kan hända är att du varit glad i onödan.”

Detta är jag och min fina lagkamrat Mia Jalkerud innan matchen. Vi tog ut glädjen i förskott och denna gång behövde vi inte vara glada i onödan eftersom vi vann med 2-0. Vi fick därför vara glada två gånger, en gång innan och en gång efter. 2-0 segern innebar att vi tog våra första 3 poäng för säsongen. Jag visste det, 3 it's a magic number! Yes, it’s!

Förlängning:

Innan matchen skämtade jag och vår målvakt Gugga om våra dräkter. Vi skulle spela i vårt bortaställ som är knallorange och Gugga skulle stå i hennes knallgula dress. Vi skämtade om att motståndarna skulle bli rädda för oss och om de kom fri med Gugga skulle de bli bländade och missa målet. Därför var det extra roligt när jag efter matchen såg vad Vålenrenga hade skrivit.

 Gugga i sin "crazy yellow" dress, som hon kallar den. Lägg även märke till att de kör sten, sax och påse om vem som ska börja med boll. Domaren verkar tycka det är roligt åtminstone

”antagelig var det det hysteriske fargevalget på draktene til både dommere og motstander som fremprovoserte små epileptiske anfall hos Vålerengas damer.”

Vålerenga hade nämligen några riktigt farliga lägen under matchen och där vi ska vara väldigt glada att det inte blev mål. Om det var oförmåga från deras sida eller om det var, precis som jag och Gugga prata om innan matchen, att vi skrämde dem med våra färger låter jag vara osagt men lite roligt var det åtminstone.

 Detta kortet är inte tagit från just denna matchen men det var dessa dräkter vi hade på oss och skrämde Vålerenga med.

Kram Linnéa